Recension: Borderlands

I Borderlands blandas apokalyptisk värld med rollspel och traditionellt FPS-stuk. Lägg till co-op och du borde ha en given kandidat till titeln årets spel 2009. Tyvärr finns det dock alltid ett "men" med i bilden och denna gång gör innebär spelets "men" att det tyvärr inte räcker hela vägen fram.

Borderlands utspelar sig i en apokalyptisk värld på planeten Pandora. Du är en slags lycksökare som letar efter det en mytomspunnen utomjordisk plats. Som spelare börjar man med att välja en av fyra karaktärer: Siren, Soldaten, Jägaren och Brick. Karaktärerna har olika svagheter och styrkor som belyses varje gång du startar en ny. Efter introt och inlärningsbanan börjar den långa resan mot ditt slutmål.





Tanken bakom Borderlands är det inget fel på. Kombinera skjutandet och slaktandet av motståndare från FPS-spel och utvecklandet av din karaktärs färdigheter och införskaffandet av dess utrustning från rollspelandet. Tyvärr blir dock inte alltid ett plus ett två. I Borderlands fall märks det tydligast när du spelar ensam. Genom din väg mot slutmålet kommer du få mängder av uppdrag utöver själva huvudhistorien. Problemet är att alla är i princip samma sak - gå dit, döda allt, hämta sakerna och få din belöning när du återvänder. Visst finns det viss variation mellan belöningen och spelets olika fiender, men det räcker inte, det blir fort enformigt.




Att det är ännu ett i raden av spel med världens cliffhanger gör inte saken bättre heller. Samma problem återfinns i vad som sagts vara spelets dragplåster, nämnligen alla vapen. Borderlands har tonvis med vapen, men alla är variationer på ena eller andra grundutförandet vilket gör att känslan av enformighet infinner sig även där. Spelets styrka ligger istället i mitt tycke i coop-läget. Möjligheten att få spela med sina vänner ger alltid ett extra plus. I Borderlands är det extra roligt när du får använda spelets fordon. Fienderna blir extra tuffa ju fler ni är. Striderna med fordonen inblandade är episka och gör att man fort glömmer enformigheten. Tyvärr är både utrustandet och användningen av fordon begränsad.

Vad som saknas för att göra Borderlands till det där fulländade spelet är för det första mer variation. Det börjar kännas väl repetativt efter ett tag. För det andra behövs det mer innehåll när det gäller karaktärens möjlighet efter att man nått maxnivå. För det tredje vore det trevligt med ett spel som inte slutar med världens cliffhanger som bara skriker efter uppföljare eller någon form av expansion. Det gör att det känns för billigt helt enkelt. Utöver detta är det ett kanonspel som mycket tack vare coop kommer erbjuda dig många sköna speltimmar. Fast som sagt, det räcker inte riktigt fram till toppbetyget.