Det är inte utan att det gamla välkända uttrycket för många kockar går att använda här. För det är tyvärr så Mario & Sonic at the Olympic Winter Games bäst kan sammanfattas, alltså för mycket som tyvärr blev för lite.
Till att börja med möts man av en inspirerande introduktionsfilm där Segas och Nintendos gamla klassiska figurer introduceras i samband med olika vintersporter. När man känt sig för lite bland menyerna är det bara att börja spela. Du väljer karaktär beroende på sport, egenskaper som styrka, snabbhet eller allround är avgörande här. När du bestämt dig och börjar spela märker du snabbt att kontrollen inte är vad den borde vara. Det är här uttrycket för många kockar gör sig påmint igen. Skidåkning känns som dålig version av Mario Kart och partyspelen håller inte samma nivå som Mario Party och så vidare. Allt eftersom du avancerar genom sporterna får du en hel del poäng. Dessa kan du spendera på allt möjligt som utrustnin, kläder till din Mii eller information om Olympiska Spelen.
Ska man summera Mario & Sonic at the Olympic Winter Games blir det tyvärr mycket fokus på teknisk inkompetens. Grafiken är undermålig, kontrollen oprecis och farten saknas. Även innehållet känns sådär, inte tillräckligt bra helt enkelt. Ska man göra licensspel vore det kul om man verkligen satsade istället för att bara släppa en snabb kassako. Det finns bättre party- och sportspel där ute till Nintendo Wii än detta. Det är tyvärr den bistra sanningen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar